HELGA!
1910-2012!
Sådär väldigt mycket mer kan man knappast begära. 102 år fick damen fylla! Ändå är det sorgligt, även om det såklart känns betydligt enklare att acceptera när en gammal människa går bort/kommer till himlen. Oavsett ålder, är vi alla någons barn. För min morfar (och hans syster) var det deras mamma som vi tog farväl av idag.
Tänka sig. Alla vet vi att vi en dag skall dö! Det är kanske det enda vi verkligen kan vara riktigt säkra på. Ändå känns det så svårt! Jag börjar gråta om jag så mycket som tänker på att exempelvis min mormor och morfar en dag inte längre skall finnas med mig (den äldsta generationen nu). För jag VILL INTE vara utan dem!!!! Punkt.
Det var vackert! Och sorgligt. Och vackert! Och sorgligt. Man kan bara hoppas och tro. Att Helga nu är återförenad med Valter, sina syskon & föräldrar, samt alla de andra nära och kära som levt och passerat. Efteråt åkte vi till kyrkogården. Mitt emot Helga och Valter vilar deras barnbarn. DET funderade jag på en del medan vi satt i kyrkan. Hur orkar man hantera att ens barn dör? Det är sååå fruktansvärt sorgligt, förjävligt och absolut ORÄTTVIST! Jag kan nästan inte ta in att sådant faktiskt händer. Tragedi! Man vill inte ens behöva tänka på det. Och så är det verklighet för andra. Livet är orättvist!
KÄRA HELGA, VILA I FRID! ♥
/Tiina♥
Sådär väldigt mycket mer kan man knappast begära. 102 år fick damen fylla! Ändå är det sorgligt, även om det såklart känns betydligt enklare att acceptera när en gammal människa går bort/kommer till himlen. Oavsett ålder, är vi alla någons barn. För min morfar (och hans syster) var det deras mamma som vi tog farväl av idag.
Tänka sig. Alla vet vi att vi en dag skall dö! Det är kanske det enda vi verkligen kan vara riktigt säkra på. Ändå känns det så svårt! Jag börjar gråta om jag så mycket som tänker på att exempelvis min mormor och morfar en dag inte längre skall finnas med mig (den äldsta generationen nu). För jag VILL INTE vara utan dem!!!! Punkt.
Det var vackert! Och sorgligt. Och vackert! Och sorgligt. Man kan bara hoppas och tro. Att Helga nu är återförenad med Valter, sina syskon & föräldrar, samt alla de andra nära och kära som levt och passerat. Efteråt åkte vi till kyrkogården. Mitt emot Helga och Valter vilar deras barnbarn. DET funderade jag på en del medan vi satt i kyrkan. Hur orkar man hantera att ens barn dör? Det är sååå fruktansvärt sorgligt, förjävligt och absolut ORÄTTVIST! Jag kan nästan inte ta in att sådant faktiskt händer. Tragedi! Man vill inte ens behöva tänka på det. Och så är det verklighet för andra. Livet är orättvist!
KÄRA HELGA, VILA I FRID! ♥
/Tiina♥
Skoftebyn!
Nero ligger i sängen på sitt rum och sjunger, haha. Mycket utelek, bus och sol också idag! I want this to last for a veeeery long time! Vi plockade med oss Amanda hem en stund.
/Tiina♥
/Tiina♥
Härligt, härligt!
Idag igen. Gården kryllar av barn och lek. Mestadels vill Nero göra allt som Felicia gör, haha. Och det här med att köra vagn är en riktig höjdare! Kanske att pojken borde få sig en egen till födelsedagen? Nero och Felicia är sååå söta att man närapå får dåndimpen. Faktiskt. "Hålla hand!" säger Nero och lirkar efter Felicias hand. Felicia i sin tur går och kramar på Nero och säger "Han är sååå söt, tänk om Nero kunde vara mitt barn!" Haha! Tur att hon har bra tålamod, för Nero är en stundtals ordentligt bestämd herre.
Herregud, jag får bokstavligt talat slänga honom över axeln när vi skall in på kvällen. Han fullständigt VÄGRAR, nyper mig i ansiktet och biter mig i händerna. Shit! I övrigt är han ett charmtroll utan dess like! Hälsar och pratar med alla våra grannar, väldigt social. Och han är varken snål med pussar eller gos! Som tur är. Men dessa raseriutbrott när han inte får som han vill, jag undrar jag hur tufft det kommer att bli framöver!?? Ooops.
/Tiina♥
Herregud, jag får bokstavligt talat slänga honom över axeln när vi skall in på kvällen. Han fullständigt VÄGRAR, nyper mig i ansiktet och biter mig i händerna. Shit! I övrigt är han ett charmtroll utan dess like! Hälsar och pratar med alla våra grannar, väldigt social. Och han är varken snål med pussar eller gos! Som tur är. Men dessa raseriutbrott när han inte får som han vill, jag undrar jag hur tufft det kommer att bli framöver!?? Ooops.
/Tiina♥
Kan knappt bärga mig till semestern!
Det här känns nästan som sommar, eller!? YES! Lite overkligt att det ens kan bli varmt, med tanke på årets väder hitills. Ändå vet man, och det är ju det som är den såkallade tjusningen med fyra årstider??! Även om vi alltid har fööör lite av just sommar (och väldigt mycket för mycket av vinter och kallt). Mitt fantastiska NERO-♥ och jag har varit ute hela dagen! I förmiddags kom farmor på en kopp. Sedan tillbringade vi eftermiddagen på Slånbär. Nero, det bästa som hänt mig!!! ♥ Jag är så lycklig över den pojken, världens finaste kille! STOLT!
/Tiina♥
/Tiina♥
Det artar sig!
Tadaaa! Effektiv helg! Jag har målat fönster och dörr, samt planterat rosenbuskar i kruka. Det känns helt otroligt att vi äääntligen har en ANVÄNDBAR FRAMSIDA! Jag kommer på mig själv med att då och då springa till fönstret och kika ut. Som för att kontrollera att det verkligen stämmer, haha. P.S. Dörren skall nog få sig en tredje omgång färglack.
/Tiina♥
/Tiina♥
Himmel och pannkaka!
Allting är svårt innan det är enkelt! /Tiina♥
Step by step!
Spöregn! Det här vädret passar mig perfekt just idag! Hääärligt! Körde ett fint axlar&ben-pass på gymmet. Sedan for jag till skogen och gjorde 2,5 km där (det var dessvärre den enda sträckan tiden tillät). Geggamojja och daggmask, men blöt skog doftar riktigt ljuvligt! Underbart sätt att ladda på! Och jag blir så oerhört nostalgisk där, haha. Frisk fläkt! Nu skall jag skynda till jobbet, ikväll har vi möte också. Oh boy! /Tiina♥
Gräslök i kruka!
Jag spelar Rumble. Min nya fluga på telefon! Dagtid på jobbet idag, det sitter så ruskigt bra. Hämta världens finaste Nero. Alltså, jag får verkligen nypa mig själv i armen för att fatta att HAN ÄR MIN! ♥ Han är guld och gröna skogar, jag har haft honom I MIN MAGE! Hahaha. Så ljuvligt! Självklart tillbringade vi eftermiddagen i sandlådan, på lekparken samt alla andra ställen dit Nero-kotten tar oss.
För numera vill han väldigt gärna utforska olika platser, samt springa ifrån sin mamma. Det är bara utomhus som gäller! "Kratta, spade. Uuuuut!" säger han. Och rätt var det är sätter han sprätt mot gungorna, det gäller att hänga med. Haha! Jag har även rensat och städat ur kylskåpet. Där finns alldeles för mycket grejer som ligger ovanpå varanndra och som man därför glömmer bort att man har, vilket resulterar i mögel och andra snuskiga läckor. Ooops!
/Tiina♥
För numera vill han väldigt gärna utforska olika platser, samt springa ifrån sin mamma. Det är bara utomhus som gäller! "Kratta, spade. Uuuuut!" säger han. Och rätt var det är sätter han sprätt mot gungorna, det gäller att hänga med. Haha! Jag har även rensat och städat ur kylskåpet. Där finns alldeles för mycket grejer som ligger ovanpå varanndra och som man därför glömmer bort att man har, vilket resulterar i mögel och andra snuskiga läckor. Ooops!
/Tiina♥
Så glad att ha min familj!
Bilen är tillbaka. Med lagat avgasrör! Tack bästaste morfar och Daniel för det!! Nero och jag tillbringade kvällen hos mamma med syskon. Jag har just svalt två alvedon. Sooom min navel värker! Well, imorgon ska vi upp och jobba/gå till dagis. Hej såläng!
/Tiina♥
/Tiina♥
Ii-ha!
Felicia. Vår granne! Neros kärlek! Haha. Vi hann knappt komma in på parkeringen hemma förens Nero började prata om Felicia. Sötnöt! Snabbt in med dagens påsar från ICA, sedan ut i sandlådan. Mycket riktigt hade Felicia sett oss i fönstret och kom ut minuten senare, haha. Vi levde loppan i en och en halv timma, innan det blev dags att kila in för lunch. P.S. Nero fick låna glasögonen till Felicias docka Måns. Som han sedan inte ville ta av sig!
/Tiina♥
/Tiina♥
Skönt att man har koll!
Hahaha! För här sitter jag med värkande (!) stygn på magen. Aj! Sressade som en häst imorses, jag var något sen i starten. Höll på att köra fel, velade omkring i uddevalla city, men fann mig snart. Phew! Nackdelarna med att inte ha sin egen bil är många, bland annat bristen på småmynt (som jag alltid laddar upp med i min bil). Som tur var kom jag på detta i sista sekund innan vi lämnade huset (för man måste ju ha mynt till parkeringen). Så jag slet tag i en av Neros spargrisar. OBS! En av dem som vi faktiskt inte använder, men som jag vid något tillfälle stoppat enkronor i (pojken får nämligen alla 5:or och 10:or som vi äger). Därav ingen stöld, haha.
Hur som helst, nyckeln till spargrisen hittade jag dock inte, samt hade jag inte tid att leta efter. Klockan 08.20 svänger jag in på parkeringen. Klockan 08.20 hade jag tid hos doktorn. Fan! Krossar grisen mot asfalten (undrar vad folk tänkte när dem såg mig?!! MOAHAHAHAHA), tar Nero på höften och rusar in i huvudéntren. Massor med folk före mig! Shit. Men det gick faktiskt riktigt fort och endast fem minuter försenad satt vi i väntrummet på kirurgavdelningen. Aningens svettig! Sååå typiskt mig. Väl på rummet kikar doktorn på min mage och berättar hur vi skall komma att göra. Lokalbedövning, klippa av tråden som i princip piercat min hud, ta bort lite av ärret, sy ihop. "Jaha, så när blir detta?" frågar jag försiktigt. "NU!" svarar doktorn alldeles självklart.
Men, men, men. Say WHAT? NU??! Det hade jag INTE räknat med, inte alls. Och NEJ för det VÅGAR JAG JU INTE! Och jag hade ju Nero med mig!! Jag kände hur nervositeten spred sig i kroppen. En sköterska pratade med mig, sa att jag naturligtvis kunde komma tillbaka en annan dag igen, men det vore väll onödigt? Jo. Ja. Dessutom hade dem en sköterska ledig som kunde leka med Nero en stund. D.vs inga ursäkter kvar, haha. MEN..! NU?? Åh herregud! Sprutor i magen, skära upp naveln.. alltså, jag höll på att svimma av tanken. HJÄLP! Take me away. Ge mig en hand att hålla! Jag fick några minuters betänketid, läkaren tog en annan patient emellan. Jag övervägde med mig själv. Vågar jag det här? NEJ! Vill jag ha ordning på min navel? Ja. Blir jag modigare om två veckor? Troligtvis inte. Hmm!
Så jag grinade lite (ja, jag gjorde banne mig det) och stunden senare låg jag på britsen i ett annant rum. Nero fick kika på klistermärken och bokmärken tillsammans med en sköterska. Han ville dock inte lämna min sida! Så han satt vid min huvudända och kollade av mellan varven: "Mamma? Nööö du?" Haha. Och jag.. var så nervös att jag nästan skakade. Hjärtat dunkade hårt i bröstet. Jag blev yr i huvudet, började svettas, fick svimningskänslor, benen domnade bort. FY FAN! Jag är verkligen jätterädd för sånt som har med kroppen att göra! Det är strängt obehagligt! Utom min kontroll. I vanlig ordning påpekade sköterskan att: "Men du har ju fött barn!" Jo. Förvisso. Men JAG VILL VERKLIGEN INTE GÖRA OM DET IGEN!!!!
Och om jag någongång (det har jag) har funderat på att kanske, eventuellt lite längre fram skaffa ett syskon till Nero, så ändrade jag mig nu. Tack men nej tack, jag vågar banne mig inte det! Fullkomlig ångest. Jag låg med händerna över ansiktet och grinade och sjöng. För så gör jag när jag är med om något obehagligt, haha. Jag sjunger! Jag fick dubbel dos bedövning, för jag kände fortfarande efter första. Och sedan stack det i mitt gamla ärr, det är tydligen svårare att bedöva där. I det stora hela gick det ändå bra. Även om jag kallsvettade mig igenom hela upplevelsen (pappret jag låg på blev alldeles blött)! Efteråt kändes det JÄVLIGT BRA, nu är det över!!!!!! YES! Måtte jag klara mig ifrån komplikationer.
Håhå. På darriga ben tackade jag för mig och lämnade sjukhuset. Sedan åt vi smörgås och kaka i bilen. Jag kände att jag behövde landa lite innan jag började köra hemåt igen. Aj, aj, aj. Min navel gör ONT! Två alvedon som smärtstillande känns inte tillräckligt. Well, det är så jävla läskigt! Men hoppas, hoppas att det här blir bra nu!
/Tiina♥
Hur som helst, nyckeln till spargrisen hittade jag dock inte, samt hade jag inte tid att leta efter. Klockan 08.20 svänger jag in på parkeringen. Klockan 08.20 hade jag tid hos doktorn. Fan! Krossar grisen mot asfalten (undrar vad folk tänkte när dem såg mig?!! MOAHAHAHAHA), tar Nero på höften och rusar in i huvudéntren. Massor med folk före mig! Shit. Men det gick faktiskt riktigt fort och endast fem minuter försenad satt vi i väntrummet på kirurgavdelningen. Aningens svettig! Sååå typiskt mig. Väl på rummet kikar doktorn på min mage och berättar hur vi skall komma att göra. Lokalbedövning, klippa av tråden som i princip piercat min hud, ta bort lite av ärret, sy ihop. "Jaha, så när blir detta?" frågar jag försiktigt. "NU!" svarar doktorn alldeles självklart.
Men, men, men. Say WHAT? NU??! Det hade jag INTE räknat med, inte alls. Och NEJ för det VÅGAR JAG JU INTE! Och jag hade ju Nero med mig!! Jag kände hur nervositeten spred sig i kroppen. En sköterska pratade med mig, sa att jag naturligtvis kunde komma tillbaka en annan dag igen, men det vore väll onödigt? Jo. Ja. Dessutom hade dem en sköterska ledig som kunde leka med Nero en stund. D.vs inga ursäkter kvar, haha. MEN..! NU?? Åh herregud! Sprutor i magen, skära upp naveln.. alltså, jag höll på att svimma av tanken. HJÄLP! Take me away. Ge mig en hand att hålla! Jag fick några minuters betänketid, läkaren tog en annan patient emellan. Jag övervägde med mig själv. Vågar jag det här? NEJ! Vill jag ha ordning på min navel? Ja. Blir jag modigare om två veckor? Troligtvis inte. Hmm!
Så jag grinade lite (ja, jag gjorde banne mig det) och stunden senare låg jag på britsen i ett annant rum. Nero fick kika på klistermärken och bokmärken tillsammans med en sköterska. Han ville dock inte lämna min sida! Så han satt vid min huvudända och kollade av mellan varven: "Mamma? Nööö du?" Haha. Och jag.. var så nervös att jag nästan skakade. Hjärtat dunkade hårt i bröstet. Jag blev yr i huvudet, började svettas, fick svimningskänslor, benen domnade bort. FY FAN! Jag är verkligen jätterädd för sånt som har med kroppen att göra! Det är strängt obehagligt! Utom min kontroll. I vanlig ordning påpekade sköterskan att: "Men du har ju fött barn!" Jo. Förvisso. Men JAG VILL VERKLIGEN INTE GÖRA OM DET IGEN!!!!
Och om jag någongång (det har jag) har funderat på att kanske, eventuellt lite längre fram skaffa ett syskon till Nero, så ändrade jag mig nu. Tack men nej tack, jag vågar banne mig inte det! Fullkomlig ångest. Jag låg med händerna över ansiktet och grinade och sjöng. För så gör jag när jag är med om något obehagligt, haha. Jag sjunger! Jag fick dubbel dos bedövning, för jag kände fortfarande efter första. Och sedan stack det i mitt gamla ärr, det är tydligen svårare att bedöva där. I det stora hela gick det ändå bra. Även om jag kallsvettade mig igenom hela upplevelsen (pappret jag låg på blev alldeles blött)! Efteråt kändes det JÄVLIGT BRA, nu är det över!!!!!! YES! Måtte jag klara mig ifrån komplikationer.
Håhå. På darriga ben tackade jag för mig och lämnade sjukhuset. Sedan åt vi smörgås och kaka i bilen. Jag kände att jag behövde landa lite innan jag började köra hemåt igen. Aj, aj, aj. Min navel gör ONT! Två alvedon som smärtstillande känns inte tillräckligt. Well, det är så jävla läskigt! Men hoppas, hoppas att det här blir bra nu!
/Tiina♥
Bästefar och bästemor!
Hos Maja & Ronny har vi varit idag, heeeela dagen lång. Nero älskar det! ♥ Hos Maja & Ronny finns den mest spännande lådan! Med flera olika sorters traktorer, vilket råkar vara det bästa Nero vet! "Bonneban, bonneban" sjunger älsklingen. MOAHAHAHA! Och Majas mat äter han med god aptit. "Nam nam, GOTT!" berömmer han mellan tuggorna. Mitt hjärta! ♥
/Tiina♥
/Tiina♥
Långkalsong!
Ååh neeej! Kom just på att jag skall till läkaren imorgon. I uddevalla! Och ännu värre, tydligen har jag tid klockan 08.20!! Var där i god tid, står det på lappen. Jag vet inte ens vart sjukhuset ligger?! Suck. Klart jag har varit där förrut! Jag gick dessutom tre år på gymnasiet i uddevalla, men.. det är ju lite si och så med min lokalkännedom. Hujedamej! Det här har jag verkligen ingen lust till! Alltså, det är klart att jag vill få ordning på min navel! Absolut. Läkaren på NÄL trodde att man skulle göra en lokalbedövning, snitta upp mig igen och knyta om tråden som skaver. Det låter väl okej?! Om det inte vore för att jag nästan kissar på mig av rädsla inför att behöva genomgå det där!!!! Shit, jag vågar inte! Jag vågar banne mig inte det.
Som tur är blir det ingen sådan action just imorgon. Men det är tillräckligt otrevligt ändå. Sjukhus gör mig så nervös! Och för att spä på ytterligare har jag min mormor och morfars bil f.om ikväll (för att morfar, tack så hemskt mycket, skall ta min bil till verkstad). Eftersom Neros vagn är trasig sedan långt tillbaka (jag borde verkligen ta tag i det!) går den inte att fälla, vilket betyder att den endast får plats i en volvo V70. En sådan bil äger dessvärre inte min mormor och morfar. Så imorgon blir jag utan vagn! Vilket i sin tur betyder att jag får kånka på en sprattlande Nero, samt jaga honom bort och fram överallt. Puh! Jag blir trött bara jag tänker på det. Haha! Helst just nu, då min rygg är brak! Jävla skitrygg, den krånglar ordentligt med jämna mellanrum. Pretty darn olidligt! OCH jag kommer att få väcka Nero. Stressigt!
Ikväll ger jag mig själv en liten mini-renovering. DET BEHÖVS! Well, egentligen skulle det nog sitta fint med något betydligt mer omfattande, men i brist på det blir det såhär. Ny färg på naglarna och brynen! Och det kostar banne mig på med röda naglar, men det kan det kanske vara värt? Jag är nämligen inte helt stadig på handen, två lager färg och ett varv med tops och aceton. Skittråkigt! Det vore bättre om någon annan fixade naglarna på en. Fast det vore ju helt ärligt bättre om någon annan fixade ganska många saker åt en!!!! Hahaha. Hur som helst. I övrigt ser jag ut som fanskap! Och mitt hår är TRÅKIGT! Vad skall jag ta mig till med det där svallet?! Som Alex inte vill att jag skall klippa. Hmm?! Tjingtjong långkalsong, Tiina♥
Som tur är blir det ingen sådan action just imorgon. Men det är tillräckligt otrevligt ändå. Sjukhus gör mig så nervös! Och för att spä på ytterligare har jag min mormor och morfars bil f.om ikväll (för att morfar, tack så hemskt mycket, skall ta min bil till verkstad). Eftersom Neros vagn är trasig sedan långt tillbaka (jag borde verkligen ta tag i det!) går den inte att fälla, vilket betyder att den endast får plats i en volvo V70. En sådan bil äger dessvärre inte min mormor och morfar. Så imorgon blir jag utan vagn! Vilket i sin tur betyder att jag får kånka på en sprattlande Nero, samt jaga honom bort och fram överallt. Puh! Jag blir trött bara jag tänker på det. Haha! Helst just nu, då min rygg är brak! Jävla skitrygg, den krånglar ordentligt med jämna mellanrum. Pretty darn olidligt! OCH jag kommer att få väcka Nero. Stressigt!
Ikväll ger jag mig själv en liten mini-renovering. DET BEHÖVS! Well, egentligen skulle det nog sitta fint med något betydligt mer omfattande, men i brist på det blir det såhär. Ny färg på naglarna och brynen! Och det kostar banne mig på med röda naglar, men det kan det kanske vara värt? Jag är nämligen inte helt stadig på handen, två lager färg och ett varv med tops och aceton. Skittråkigt! Det vore bättre om någon annan fixade naglarna på en. Fast det vore ju helt ärligt bättre om någon annan fixade ganska många saker åt en!!!! Hahaha. Hur som helst. I övrigt ser jag ut som fanskap! Och mitt hår är TRÅKIGT! Vad skall jag ta mig till med det där svallet?! Som Alex inte vill att jag skall klippa. Hmm?! Tjingtjong långkalsong, Tiina♥
Framsidan!
Äntligen!!!! Känns så himla skönt. Nu fattas bara lite grönt och kanske några blommor?!
Att ordna till veckan. Sommaren kan komma, vi är REDO! Bring it on.
Före och efter!
/Tiina♥
Att ordna till veckan. Sommaren kan komma, vi är REDO! Bring it on.
Före och efter!
/Tiina♥
Falska människor!
Man får nog trösta sig med att what goes around comes around!?? Någongång, någonstans. Åtminstonde är det vad jag hoppas på! Ordentligt. Jag vill att personen i fråga bränner alla sina broar, (eller kanske rentav själv brinner upp), MOAHAHAHA! För det är verkligen sanslöst! Det finns folk till allt. Ormar. Kräk. Riktigt vidriga typer! Synd bara att man skall råka ha en sådan person i sin närhet.
Jag har väldigt svårt för människor som inte kan vara ärliga! Väldigt svårt för människor som låtsas vara din bästa vän, men som sedan tar första bästa chans att hugga dig i ryggen. Ynkligt! Håhå jaja. Jag vill inte säga så mycket mer, men det här är alltså INTE en person i min absoluta närhet! D.vs ingen vän/partner/familjemedlem. Som tur är! Haha. Men det är tillräckligt illa! Så idag har jag satt bollen i rullning. Jag har ingenting att förlora. /Tiina♥
Jag har väldigt svårt för människor som inte kan vara ärliga! Väldigt svårt för människor som låtsas vara din bästa vän, men som sedan tar första bästa chans att hugga dig i ryggen. Ynkligt! Håhå jaja. Jag vill inte säga så mycket mer, men det här är alltså INTE en person i min absoluta närhet! D.vs ingen vän/partner/familjemedlem. Som tur är! Haha. Men det är tillräckligt illa! Så idag har jag satt bollen i rullning. Jag har ingenting att förlora. /Tiina♥
